Äggakaga på Trivas på Råå

Efter tolv år i Skåne har jag hunnit prova det mesta i det skånska köket. En av favoriträtterna är äggakagan, som brukar serveras med stekt fläsk och rårörda lingon. Senast åt jag den på Trivas på Råå, ett av de trevligare ställena man kan kan avnjuta en god lunch på över huvud taget. Prova gärna Trivas äggakaga för det är en av de godaste jag har smakat. Se bara till att komma hungrig till bords för det är stora portioner. Här är det en av mina kolleger Kalle Lindén som hugger in. Den här äggakagan serverades till två personer, men hade nog mättat det dubbla om det inte hade varit för att Kalle, Daniel och jag hade kört ett flyttlass till Helsingborg den dagen.

Farbror Elofs skafferi. Skånes sämsta krog?

Från början hade jag bara tänkt att ”Mata mig” skulle handla om positiva matupplevelser, men det var innan jag hade varit på Farbror Elofs Skafferi i Billeberga. Trots att ett ägarbyte har gjort att Farbror Elof sett sina bästa dagar, har Skafferiet oförtjänt gott rykte. Tyvärr insåg vi detta när det var för sent, trots att femrättersmenyn hade förvandlats till en trerättersvariant i ett telefonsamtal där vi fick veta att en av kockarna var sjuk. Våra höga förväntningar dämpas redan när damen i servisen presenterar kvällens meny: räksoppa, skinkstek och vaniljinkokta päron. Saywhat? Sällskap efter sällskap reagerar precis likadant som jag, med tappade hakor och grusade smaklökar.

Ingen har fått veta menyn i förväg. På Farbror Elofs hemsida heter det att menyn ”kan förändras från dag till dag beroende på det bästa vi kan få tag på”. Skinkstek? Om det är det bästa man kan få tag på ska man nog inte driva restaurang. Det finns krogar och pensionat där man aldrig kommer att sätta sin fot över tröskeln igen. Farbror Elofs Skafferi i Billeberga är tyvärr en av dem.

Skinksteken var torr och överstekt. Hur i hela fridens namn kan en krögare få för sig att satsa på skinkstek som huvudnummer i en fast trerättersmeny? Förmodligen beror det på att krogen är till salu och nu vill man mjölka ut vad man kan ur Farbror Elofs tidigare så goda namn.

Middag med Läxhjälpen i Malmö och Alex och Tim från Rebell

Idag startade Malmöfestivalen. Årets första programpunkt för min del blev en ovanligt god middag för en ovanligt god sak.

Tim och Alex från Malmökrogen Rebell lagade upp sju tvårätterskuvert som såldes för 200 kronor styck. Pengarna gick oavkortat till Läxhjälpen, ett projekt som är precis vad det låter. Att 60 procent av eleverna i vissa skolor i Malmö inte ens klarar gymnasiekompetens säger en del om behovet. Tyvärr avvek programledaren tillika festivalgeneralen Karin Karlsson för att göra en intervju med dansk media, vilket gjorde att försäljningen gick onödigt trögt eftersom kockarna hade fullt upp vid spisen. Hursomhelst, Petra och jag var inte sena att lägga beslag på två av platserna vid bordet.

Middagen var vegetarisk rakt igenom, först en ovanligt fräsch coleslaw som bl.a. innehöll rostad svartkål, gurkskott och bondbönor. Mycket gott. Huvudrätt var en gojja (Alexs egen benämning) som bestod av rostad quinoa och potatis, tillagad som en risotto utan ost. Därtill serverades stekta kantareller, bräserade plommon och rostade hasselnötter. En väldigt fin (och god) kombination. Stilpoäng för att det var en snygg följd av färger som serverades. Sällan man blir så glad över en sallad och en gojja.

 

Brödkultur i Norra hamnen i Helsingborg

I Helsingborg ligger Brödkultur som bakar riktigt bra kalljästa surdegsbröd i stenugn. För den som inte vill eller kan lämna sin surdeg under semestern fungerar Brödkultur också som surdegshotell. För den som har vägarna förbi Helsingborg i sommar kan det vara värt att göra ett besök på Henry Dunkers plats i Norra hamnen. Att du får havsutsikt på köpet gör inte saken sämre.

En ovanligt god lunch på Lilla Örebro och en helskön servitris

Häromdagen var jag i Örebro för att hålla föredrag om sociala medier för Marknadsföreningen. Jag kom in till stan strax efter två, när de flesta restauranger slutar servera lunch. Eftersom jag försöker att undvika ”mat” från McDonalds och liknande, bestämde jag mig för att gå ett extra varv på stan. Till sist hittade jag restaurangen Lilla Örebro som fortfarande hade lunch. En mycket god sådan dessutom: Sotad lax med röd caviar, spenat- och vitvinssås och potatispuré. Mat helt i min smak. Men en fräsch sallad, gott bröd och kaffe med vaniljbulle till var det ett riktigt kap för 89 kronor. Kul att variera vitvinssåsen med spenat. En av de bättre luncherna jag ätit på länge. Sist men inte minst måste jag framhäva servitrisen som hade den ovanliga förmågan att få folk att känna sig hemma från första leendet.

Är det en rödspätta eller bara en hal fläck?

Jag kan knappt titta på (ätbara) djur utan att associera till maträtter. Vilket gulligt lamm!” kan min flickvän säga. ”Mmm, lammkotletter”, säger jag som en ren reflex. Kanske är man lite vrickad men det första jag tänkte på när jag såg den här isfläcken på trottoaren i morse var en rödspätta. Jag undrar vad den gode Hermann Rorschach hade sagt om saken. 

Äggakaga med stekt fläsk, rårörda lingon och ett berg av gräslök

I somras åt jag äggakaga på Hotell Svea i Simrishamn. Jag tyckte att konsistensen var alldeles för stabbig, men flera av de andra i sällskapet uppskattade den. Eftersom det var jag som var utbölingen i sällskapet tänkte jag att den kanske ska vara sådan. För en vecka sedan fick jag för mig att jag skulle göra äggakaga hemma för första gången efter över 11 år i Skåne. Jag vispade lite och vips hade jag gjort en superluftig äggakaga som jag var väldigt nöjd med. Till nästa gång ska jag dock ha införskaffat en gjutjärnspanna med raka kanter, då blir kagan ännu snyggare efter vändningen.

Premiärlunch på nya restaurangen i Turning Torso Gallery

I dag invigdes Green Matmarknad & Restaurang i Turning Torsos galleria. Det är inte varje dag Malmö begåvas med en ekologisk matmarknad så vi gjorde en utflykt från kontoret för att beskåda härligheten. Matmarknaden kändes helt okej, med en frisk satsning på kafferosteri i butiken, hyggligt utbud av färskt kött och en liten fiskdisk. Stapelavdelningen innehöll flera varumärken som är helt nya för mig vilket är kul eftersom jag brukar ha hygglig koll även på ekoreko-hyllorna. Lunchen i restaurangen hade inte lika mycket mersmak. Tidigare rymde lokalen restaurangen Torso Twister, en ganska färglös restaurang som det var svårt att hysa några starkare känslor för, även om den hade ett hyggligt kök. Nya restaurangens inredning känns lite mer inbjudande men dagens lunch var en besvikelse.
Jag kan inte förstå lockelsen med öppna restaurangkök när resultatet blir att man får köa 15 minuter för maten. Om jag öppnade en restaurang skulle jag erbjuda något mer spännande  än frikadeller med tomatsås och penne första dagen. Priset var visserligen överkomligt, 75 kr, men både frikadellerna eller tomatsåsen saknade såväl sälta som kryddning. Den här restaurangen kommer knappast att få mata mig någon mer gång.

Fu Hao, Skandinaviens bästa dim sum?

Inför en av mina föreläsningar om destinationsmarknadsföring insåg jag att alla mina favoritrestauranger i Malmö har plockat ner skylten: 1 Rum o Kök, Mor & Son, Skogströms, Trappaner. Den enda favoriten som finns kvar i regionen är Fu Hao på Colbjørnsens gade i Köpenhamn. Det är nästan bara kineser som äter där och utanför Kina är det nästan alltid ett gott tecken. Fu Hao har den godaste dim sum jag har ätit. Och vad dricker man till det? Tsingtao kanske?